Om flerspråkighet

Med flerspråkighet menas att en person har tillgång till flera språk, oftast handlar det om personer som har ganska goda kunskaper i språken. En del växer upp med flera modersmål medan andra utvecklar andraspråk efter det att modersmålet har börjat etablera sig. Inom forskningen brukar man skilja mellan simultan flerspråkighet, det vill säga att språken utvecklas parallellt från tidig ålder, och successiv flerspråkighet där ett språk utvecklas tidigare än de andra. Även begreppet balanserad flerspråkighet används, och då handlar det om flerspråkiga personer som har ungefär lika goda kunskaper i alla sina språk, men det är väldigt ovanligt. Det är inte helt givet var gränsen går för att kalla ett språk för modersmål eller andraspråk. Ofta sätts gränsen runt tre års ålder, men framför allt har identifieringen med ett språk stor betydelse för om det är ett modersmål eller inte. Detsamma gäller för flerspråkig. Det räcker ofta inte att kunna kommunicera på flera språk, utan personen behöver också känna sig flerspråkig. Oftast hänger detta ihop med att personen har två eller flera modersmål, eller åtminstone börjat utveckla sitt andraspråk ganska tidigt. De som lär sig nya språk som främmande språk, det vill säga språk som inte har någon majoritetsstatus i landet, definierar sig själva mer sällan som flerspråkiga. När man inom internationell flerspråkighetsforskning talar om studier av flerspråkiga är det också främst de personer som har flera modersmål som menas.

Det finns många fördelar med att vara flerspråkig. Studier har gjorts över hela världen som visar att det finns kommunikativa, sociala och kulturella fördelar med flerspråkighet. Forskning visar också att det finns kognitiva fördelar med flerspråkighet. Bland annat har man sett att hjärnans kapacitet ökar och påverkar till exempel det kreativa tänkandet och den metaspråkliga förmågan. Man har också kunnat se att Alzheimer fördröjs med i genomsnitt fem år för flerspråkiga, och då är det de simultant flerspråkiga som menas.

Till Sverige kommer det många personer som redan är flerspråkiga eftersom det är vanligt att växa upp med flera modersmål på många håll i världen. De får då lära sig svenska som ett andraspråk. I en del sammanhang i svensk kontext används begreppet flerspråkig om de personer som nyss invandrat till Sverige. Detta är då något missvisande eftersom flera av dem endast har vuxit upp med ett språk. Enspråkiga barn som kommer hit kan dock utveckla flerspråkighet i och med att de får lära sig svenska. För vuxna däremot är det inte lika självklart att identifiera sig som flerspråkig i och med att andraspråket kommer så sent. Men oavsett om personen kan kallas flerspråkig eller inte så mår hjärnan bra av att lära sig språk i alla åldrar! 

När man talar om flerspråkighet i Sverige ligger det naturligtvis inte enbart på individnivå. Ett land kan vara flerspråkigt om det finns möjligheter att använda sig av flera språk inom myndigheter, utbildning etc. Sverige är definitivt ett flerspråkigt land. Här talas över 150 olika språk och dessutom har vi fem nationella minoritetsspråk som har en särskild status: finska, meänkieli, romani, jiddisch och samiska. Svenskan är huvudspråk enligt lag (Språklagen 2009), vilket innebär att man ska kunna ha tillgång till och klara sig med svenskan överallt, men enligt samma lag ska alla ha möjlighet att utveckla sina andra språk. Idag sker detta genom till exempel modersmålsundervisning och studiehandledning. Trots att Sverige är flerspråkigt och också strävar mot att främja flerspråkighet så finns det något som forskningen kallar för en enspråkig norm i samhället. Det innebär att man ofta utgår ifrån hur enspråkigas språksystem ser ut, vilket i sin tur gör att vi till exempel ofta använder diagnosinstrument som är utformade för enspråkiga och därmed kan ge felaktiga resultat. Ur ett enspråkigt perspektiv är det också lätt att uppfatta kodväxling i ett samtal, det vill säga växling mellan olika språk, som att personen blandar ihop sina språk.

Det finns en del kvar att göra för att flerspråkigheten ska utnyttjas maximalt i Sverige. Ämnet svenska som andraspråk till exempel är något som, när det fungerar, ska ge barn med andra modersmål möjlighet att utveckla flerspråkighet. Modersmålsundervisning och modersmålsstöd liksom studiehandledning på modersmålet är en viktig del av samhällets satsning på flerspråkighet. Detta är exempel på områden som vi engagerar oss i inom FLIS, men det finns fler.

Vår grundinställning i FLIS är att alla ska ha rätt till språk, såväl modersmål som andraspråk, men också att flerspråkigheten i sig är något positivt som gynnar såväl samhälle och skola som individ.